Konst
Konst och design står i ett spänningsfyllt förhållande till varandra. Designer hävdar i allmänhet att design har konstnärlig grund, medan konstnärer har varit kritiska till sådana anspråk.
Detta förhållande avspeglas också i forskningsfinansiering där designområdet riskerar att hamna mellan stolarna. Det har svårt att konkurrera om medel för konstnärlig forskning och anses inte heller höra hemma inom teknik, humaniora eller samhällsvetenskap.
Under hela 1900-talet har det funnits en spänning mellan konst och design, men också intressanta och kreativa möten i skärningsfältet mellan dem. Uppmärksammade design- och konstnärsgrupper som ”Front”, ”Uglycute”, ”Superstudio” och ”Love and devotion” arbetar i gränslandet mellan konst och design. Design har starka konstnärliga komponenter och det finns mycket att hämta i möten mellan de båda disciplinerna, men design måste också finna sin egen identitet och historieskrivning.
”Critical design” kallas denna konceptuella och utforskande designpraktik i gränslandet mellan konst och forskning. Ett exempel på detta är Otto von Busch, doktorand inom mode på Högskolan för Design och Konsthantverk. Han iscensätter olika projekt som glider mellan konst, marknad och redesign och diskuterar här manualen som verktyg inom kritisk design.
Torsten Weimarck, professor i konstvetenskap vid Lunds universitet, ser på design utifrån ett humanistiskt och konstvetenskapligt perspektiv. Han spårar dess historia bakåt i tiden, när ”disegno” var själva kärnan på konstakademierna. Weimarck menar att både konstverk och designföremål utgör en epoks försök att ge olika föreställningar materiell gestalt, att få dem att bli verkliga. De är båda meningsskapande aktiviteter av socialt ursprung som skapar en verklighet genom sina representationer av den.
Massproducerade ting äger en flyktighet som gör att de uppfattas som ytliga på de konstvetenskapliga institutionerna, menar professor i designhistoria Kerstin Wickman. Hon beskriver hur designhistoria har vuxit fram ur konsthistorien och fortfarande brottas med att hitta sin egen identitet. Trots det enorma uppsving som ämnet fått de senaste åren saknar Designhistoria, bortsett från några få undantag, akademisk hemvist i Sverige.