Ezio Manzini

Flykt och flytt kräver design för integration

Idag befinner sig cirka 60 miljoner människor på flykt i världen. Ett designtänkande i processer och projekt kan bidra till att underlätta för och skynda på integration, menar professor Ezio Manzini.

Ladda ner artikeln här (pdf, 1 Mb)

Att människor av olika skäl rör sig mellan länder är ingenting nytt. Nytt är däremot dagens exceptionella tillstånd med cirka 60 miljoner människor på flykt undan krig, förtryck, naturkatastrofer och fattigdom. Inom länder och mellan länder, över gränser och hav. Extrema siffror som kräver extraordinära insatser. Och siffrorna kommer att öka – redan talas om stora mängder klimatflyktingar som inom en snar framtid också kommer att behöva flytta från platser som blir obeboeliga på grund av uppvärmningens konsekvenser. Till migranter räknas naturligtvis även de som flyttar av andra skäl som arbete, studier, turism och kärlek. Sålunda handlar migration om både flykt och flytt – med en stor skillnad i graden av frivillighet.

I Europa blev ''migration'' ett konkret begrepp för de flesta av oss hösten 2015, då en till synes aldrig sinande ström flyktingar kom över Medelhavet. Tagna på sängen insåg dock många av oss att migration är en av vår sam- och framtids stora frågor med en vital betydelse för utvecklingen i såväl ursprungs- som mottagarländer.

Politiska insatser räckte inte till och civilsamhällets hjälp är och har varit oumbärlig. Även i designkretsar uppmärksammas migration som ett område där designtänkande i processer och projekt kan bidra till att underlätta och skynda på integration. Bland annat har SVID initierat ett designlabb för migration och iscensatt workshoppar om innovation för migration och design för myndigheters samarbete kring ämnet. Ambitionen är att åstadkomma en mer human process och på sikt en mer effektiv integration genom att bättre förstå behoven hos de nyanlända i allmänhet och ensamkommande barn i synnerhet. Anhalter i en mottagningsprocess är till exempel välkomnande, skola, arbete, sjukvård och fritid. Samtliga steg kan förbättras genom en mer hållbar, generell struktur och större fokus på den enskilde individens behov och förväntningar. Förbättring genom ett mer användarcentrerat tillvägagångssätt.

Möjlighet – inte hot

En som engagerat sig djupt i ämnet design för integration (som han också kallar ''design for inclusion'') är professor Ezio Manzini. Forskare och expert på hållbar design och social innovation, grundare av Desis-nätverket och författar av ett otal designrelaterade böcker, den senaste kallad Design, When Everybody Designs. An Introduction to Design for Social Innovation (MIT Press 2015). I denna beskrivs en utveckling där alla – medborgare, företag, NGOs och politiska instanser – i dagens extremt föränderliga värld är med och designar. Manzini gör i boken skillnad mellan vad han kallar diffused design – något som alla kan ägna sig åt, respektive expert design som utförs av den utbildade designkåren.

Intressant är hur dessa båda grupper interagerar, hur nya samarbetsformer uppstår, hur designprojekt kan sättas igång och rymma en enorm potential för social förändring förutsatt att grupperna kan fås att interagera och arbeta mot samma mål med fokus på nya samarbetsformer. Dessa exemplifieras i boken med allt från andelsjordbruk i Kina och digitala sjukvårdsplattformar i Kanada till interaktivt berättande i Indien och kooperativa bostäder i Milano.

– Det var sommaren 2015 som ett mentalt skifte inträffade när dessa massor av flyktingar började komma till Europa via Balkan-rutten. Både jag och kollegor i England och Belgien fick upp ögonen för att sociala innovationer borde kunna bidra till att underlätta integrationen. Migration i sig är ju ingenting nytt och inte heller design för integration, se bara på de många projekt som gjorts i Malmö med både Mötesplats Social Innovation och Malmö högskola. Social innovation har som område alltid varit öppet för att tvångsförflyttade personer ska ges ett bättre liv. Och från social innovation är steget inte långt till att tänka design – rent av logiskt i ett samhälle där tjänster är viktigare än traditionell tillverkning, säger Ezio Manzini. Han berättar att kärnan i hans och kollegernas gemensamma tankeverksamhet handlade om att framför allt omformulera frågan om migration. Att inte se det som ett problem eller hot utan som en möjlighet och genom designinsatser skapa förutsättningar för en bättre både process och miljö.

Se individen!

– Först och främst handlade det om att se individen och ställa sig frågan ''vem är flyktingen?''. Efter det skapades nätverk mellan alla de individer och organisationer som redan gjorde någonting – en förstärkning av existerande strategier och utarbetande av nya. Vi såg samhällets komplexitet i vitögat när en del europeiska länder visade sin mörkaste sida, så vi var tvungna att ''byta glasögon'' och leta efter alla goda exempel, berättar professor Manzini. 

De många små, olika hjälpinsatserna identifierades och en infrastruktur skapades som bidrog till att både uppfinna nya projekt och låta dessa växa och blomstra.

– Vår ambition var då att skapa en bättre miljö för många människor att agera i utan att vara designer, berättar han som själv var involverad i att bland annat samla information och skapa möjligheter för erfarenhetsutbyte. Som bra exempel på effektiva, integrerande samarbeten nämner han sportklubbar som öppnade sina aktiviteter för flyktingar och olika äta-tillsammans-initiativ, till exempel motsvarigheterna till det svenska Invitationsdepartementet. Andra exempel att volontärer och flyktingar tillsammans arbetar på en ''städaområdet-dag''.

– På det sättet ger vi flyktingarna samma roll som lokalbefolkningens egen – vi är i samma tillstånd. Då blev begreppet collaborative inclusion naturligt att använda, menar han.

Från välgörenhet till samarbete

Så var kommer designaspekterna in? Jo, när väl vårt tänkesätt förändrats till att se migranter som individer med möjligheter och kompetens är nästa steg att flytta vårt aktivitetsfokus från välgörenhet till samarbete. Det vill säga att se flyktingarna som partners som faktiskt kan bidra med ett värde till samhället. Då kan designmetoder till exempel bidra till att identifiera nya resurser i form av nya intressenter och nya platser, menar Manzini. Till exempel att skapa system för privatpersoner som vill ta emot en flykting i sitt hem, hjälpa hantverkare att hitta lärlingar och familjer att hitta barnvakter bland de nyanlända – kollaborativ inkludering.

Sammanfattningsvis menar Ezio Manzini att mycket finns att göra inom området design för integration eller kollaborativ inkludering som han också kallar det. Och att det i hög utsträckning handlar om att designa tillsammans med migranterna. Detta i hela migrationens alla steg – i hemlandet, på resan, vid framkomsten och kanske framför allt – i det oklara tillstånd av väntan, det limbo många hamnar i, osäkra om vad framtiden innebär.

– Den delen är mest akut och här kan design för social innovation bidra med mycket. Till exempel till att formulera en ny berättelse, en vision om blomstrande, yngre och kosmopolitiskt Europa. Det behövs eftersom vårt framtida samhälle till stor del dels kommer att karaktäriseras av migration och dels för att migranterna kommer att utgöra en stark drivkraft för social och kulturell förändring. I själva verket kan migranterna bidra till en ökad förståelse för att dagens moderna samhällen är långt ifrån bilden av homogena, stabila enheter som vissa politiska partier försöker övertyga oss om. Som många både filosofer och sociologer länge har påpekat är vi alla mer eller mindre ''förflyttade'', mer eller mindre migranter. I detta tillstånd måste vi lära oss att leva, och förhoppningsvis väl, med främlingar. Med den inställningen kan flyktingar och invandrare hjälpa oss att bättre förstå vårt samhälle och hitta ett bättre sätt att leva i det, avslutar professor Ezio Manzini.

Artikeln är skriven av Susanne Helgeson och är publicerad i Swedish Design Research Journal nr 1, 2016.

Dela sida

Swedish Design Research Journal nr 1 2016

Den här artikeln ingår i Swedish Design Research Journal nr 1, 2016. 

Läs och ladda ner hela tidningen här

Swedish Design Research Journal nr 1 2016

SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign | Besök: Söder Mälarstrand 29, 3 tr | Post: Söder Mälarstrand 57, 118 25 Stockholm | info@svid.se I 08-406 84 40

Dela

Anmäl dig nu till vårt nyhetsbrev

 

SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign | Besök: Söder Mälarstrand 29, 3 tr | Post: Söder Mälarstrand 57, 118 25 Stockholm | info@svid.se I 08-406 84 40